Skorna som gav upp

IMG_4026-edited.jpg

Vi var på ett stort köpcentrum för ett tag sen. Anneli hade några ärenden att uträtta och jag, Carl, skulle köpa ett par nya löparskor. De gamla, som jag köpte på samma ställe för mindre än två år sedan, hade gått sönder på alla möjliga håll och kanter. Jag hade fortsatt att använda skorna i mer än ett halvår, kanske nio månader, längre än vad som egentligen var riktigt lämpligt, ur ett estetiskt perspektiv. Men mitt personliga hållbarhetsperspektiv däremot, sade att jag visst får ha skor med hål på sidorna och med hjälp av "ducktape" lagade hälkappor, så länge de är sköna och funktionella att använda. Nyligen hade också sulan börjat lossna, så även mitt samvete tyckte nu att det var dags att säga tack och adjö.

"Det är inte alls samma kvalitet som det brukade vara för 10-15 år sedan eller ännu längre tillbaka", sa försäljaren, en kille i 25-årsåldern som hade koll. "Det är ju så, nuförtiden, att skorna är gjorda för att gå sönder snabbare. Tillverkarna kan sälja fler skor då."

Jag visste redan det här – och det gäller inte bara skor utan faktiskt ALLA konsumentprodukter. Det som var överraskande och intressant var att en försäljare så öppet berättade om det för en kund. Som om det är helt naturligt att det ska vara så. Hur normaliserat får resursslöseri med stora miljökonsekvenser egentligen bli?

Modebutiken

Hur det nu var så gick jag förbi en fin klädbutik, där inne på köpcentret, och fick syn på ett antal skjortor på ett klädställ som placerats nästan utanför butiken – ut mot stråket där alla besökare går förbi. Jag lade märke till att de här skjortorna hade ett väldigt speciellt utseende. Eller hade de verkligen det? Jag hänger ju inte alls med i modet, så de såg antagligen ut precis som skjortor ska göra ... just nu. 

Dova, mörka färger och med stora slingriga och lika mörka blomrankor över hela skjortan. Så här efteråt känns det som en helt bisarr kombination. Om skjortorna varit ett år gamla så hade antagligen ingen velat köpa dem, ens om de slumpats bort för halva reapriset. Men nu var de ju nya ... nu ska de ju se ut så här, fattar väl alla?!

Det intressanta var inte skjortorna i sig, utan känslan som väcktes i mig. Då, i stunden, kunde jag notera att en del av mig ville ha en sådan där ny, fin skjorta ...

Jaaa, faktiskt! För just då lyckades den delen av mig intala mitt medvetna jag att skjortan visst var fin och att jag visst behövde köpa en! Det här är en känsla som jag inte har haft speciellt många gånger de senaste tio åren. En rest från mitt gamla liv, när det var viktigt för mitt självförtroende (läs: min bristande självkänsla) att ha kläder på mig som gjorde att jag passade in, så att det syntes att jag hängde med, att jag var någon ...

När du går på fest måste du ju ha något nytt

En anledning till att jag reagerade på skjortorna var säkert att jag nästa dag skulle på en fest med människor som jag aldrig träffat – en före detta kollega till Anneli som fyllde femtio år. Tankarna snurrade kring hur de andra skulle vara klädda. Var det vardagskläder eller finkläder som gällde? Skulle gästerna visa sig vara "fina i kanten" eller mer "normala" – så gick mina tankar, noterade jag lite roat. Detta var ju mitt egos oväntade reaktion.

De här tankarna dök upp från ingenstans och skapade en osäkerhet i mig, men jag landade snabbt i att jag klär mig som jag vill! Så som jag alltid brukar göra nu för tiden. Jag har fortfarande drösvis med "arbetskläder och finkläder" kvar sedan jag jobbade som ingenjör och chef. Skjortor, kavajer och kostymer och allt möjligt som jag nästan aldrig använder numera, och som därför inte slits alls. Som jag kan ta till när det kniper, vid såna här tillfällen.

Jag behövde verkligen inte köpa någonting nytt, men ändå var den där lilla egodelen uppe och skrek inom mig att jag kanske borde göra det ... men för vem då? sa den andra delen, den medvetna delen av mig. Var det för min egen skull, för jubilaren eller för de andra gästerna?

När vi sedan kom hem visade det sig att Anneli också hade passerat samma ställe och "råkat" lägga märke de här skjortorna – de var verkliga produktplacerade –, utan att veta om min reaktion kring dem. Anneli tyckte att de såg konstiga ut med underliga färger och mönster som inte direkt passade ihop med varandra.

Och det här var spännande, för min reaktion – från den delen av mig (egot) som kände behov av att köpa dom – tyckte ju att skjortorna var snygga!!! Och jag lovar dig, det här har INTE med tycke och smak att göra, inte alls!

Varför tänker vi som vi gör?

Vad har då detta med personlig utveckling och göra?

Jo, det handlar om köpimpulsen och var den kommer ifrån!

Vi är alla präglade till att – på en undermedveten nivå – känna det som att vi inte är tillräckligt okej som vi är. Det känns som att vi behöver göra något mer för att duga och bli accepterade. Vi är oftast inte medvetna om detta, utan det här sker helt automatiskt, ofta med impulser utifrån

Jag och Anneli tänkte inte på det medvetet, men när vi var på köpcentret funderade redan våra undermedvetna på vad vi skulle ha på oss på festen – det var en gammal slinga som aktiverades. Vi hade ingen aning om hur de andra skulle se ut, vara klädda, och det finns en stark prägling hos oss människor att passa in och "höra till", särskilt när vi är i nya situationer. 

Det här kan verka oskyldigt och du funderar kanske över varför vi ens bryr oss om att skriva om en sån här sak. Men det är faktiskt inte så oskyldigt som det kan verka vid en första anblick. Att vi överhuvudtaget hade sådana här – och liknande – funderingar handlar om den kollektiva uppfattningen som säger att det är helt normalt och naturligt att köpa nya kläder och nya saker då och då.

Eftersom vi behöver det. Ja, rent av MÅSTE DET, eller hur? Vi skulle ju på en tillställning och då måste "man" ju vara snyggt klädd. I synnerhet när vi inte köpt nya kläder på flera år och är helt "off" vad gäller mode. Och i synnerhet eftersom Anneli inte hade träffat den här kollegan på 12 år – och då bara på jobbet, inte privat – och inte kände till hans umgängeskrets. Det hör ju till god ton att klä sig passande! Eller vad anser du?

Barndomens klädvånda

Jag drar mig till minnes när jag var tonåring – jag vet inte exakt när det började, men kanske på högstadiet. Jag lade märke till, eller fick för mig, att mina klasskompisar hade olika kläder på sig varje dag. Jag snappade upp det här blixtsnabbt och började också se till att ha olika kläder på mig varje dag.

Men jag tyckte att det var onödigt att lägga kläder i tvätten om de fortfarande var rena efter bara en dags användning. Så om om de fortfarande var rena och fräscha lade jag undan dem i en liten hög, måndag, tisdag, onsdag och sen var det dags att ta måndagskläderna igen. Förhoppningsvis skulle ingen komma ihåg, hemska tanke, att jag hade dom för två dagar sedan!

Jag minns att jag kände en viss oro för att bli "avslöjad", men jag har ingen aning om var den här rädslan kom ifrån. Det var definitivt inte mina föräldrar som uppmanade mig att byta kläder varje dag. Det var kanske mina egna observationer av de kollektiva beteendemönstren, eller så var det genom "morfisk resonans" jag plockade upp det direkt ur det "morfogenetiska fältet" som påverkar oss alla, enligt vetenskapsmannen och forskaren Rupert Sheldrake.

Självförverkligande utifrån eller inifrån?

Hur kommer det sig då att det är så viktigt att variera sig i det yttre? För, handen på hjärtat, visst är det viktigt för dig också? Åtminstone inom vissa områden, eller hur?

Samtidigt, varför är det så få som fokuserar på att variera sig i det inre? Det är ju hur vi mår i vårt inre som faktiskt definierar hur det ser ut i vårt yttre liv, inte tvärtom!

Många går omkring med ingrodda trosuppfattningar: samma tankar, samma åsikter, samma känslor, samma rädslor och samma oförverkligade drömmar. Och slår sedan på sig själv på samma gamla sätt år efter år, för att de inte gör något åt det. De flesta kommer aldrig längre än till en tanke om att göra någonting åt sin situation, och i stället skaffar vi oss, som i det här fallet nya kläder, prylar, bilar eller renoverar huset eller "förnyar" oss på något annat sätt i det yttre.

Kan du se kopplingen till att vi försöker fylla ett emotionellt hål i vårt inre med alla dessa yttre substitut? Det största problemet är att väldigt många (de flesta?) inte är medvetna om vad det är de saknar inom sig. De upplever kanske inte ens att de saknar något, för de är så snabba med att fylla tomrummet med något annat än det de egentligen behöver. 

Lösningen

Mitt framför näsan på oss alla finns lösningen på problemet – så uppenbar att få ser den.

Vi behöver hitta oss själva på djupet, in i vår kärna där självkärleken finns, där vi känner att vi duger precis som vi är. Det räcker inte att veta att det är så här, vi behöver även känna det för att kunna förstå det. Och för att kunna göra det behöver vi andra. Allt vi har med oss, som hindrar oss i livet – alla de negativa mönster som håller oss tillbaka, ingrodda trosuppfattningar som inte gagnar oss, känslotrauman som spökar i våra relationer – har uppstått tillsammans med andra människor. Det är därför vi behöver andra för att en gång för alla släppa det gamla och kliva in i det nya. Resten av ditt liv som du har möjlighet att skapa precis som du vill!  Det är först då vi kan hitta kvaliteter som går bortom det yttre och överbryggar klyftan mellan människor. 

Vi dömer ingen, för vi vet hur lätt det är att rusa på med skygglappar genom livet. Vi gjorde det under många år utan att förstå att det fanns ett annat sätt att leva och förhålla sig på.

Det vi vet i dag är att det går inte att hitta lyckan utanför sig själv. Du kan bara hitta den inom dig. Och det är en av våra största drivkrafter, att hjälpa andra att hitta in till sin kärna. För då kommer vi att känna lycka bara för att vi finns till. Den där sprudlande, pirrande, hoppiga känslan av att jag redan har allt jag behöver! Och har du väl hittat den, kan inget eller ingen ta den ifrån dig. Då har du hittat hem!

Anneli Carl dop

Festen då?

Hur blev det då på festen? Var de andra gästerna klädda i senaste modet? Kände vi oss omoderna och utanför? Nej, det här var en av de bästa tillställningar vi varit på på länge. Vi hamnade vid ett trevligt bord där sällskapet ledigt diskuterade djupa frågor, livsåskådning, andlighet och miljön.

Hur ser du på det här?
Vi är jättenyfikna på vad just du tycker, tänker och tror.
Dela gärna med dig av dina funderingar – kommentera eller ställ frågor här nedan!

16 kommentarer

Tack! För något år sedan skulle jag med största sannolikhet slutat läsa efter en fjärdedel av texten, surfat vidare och beställt en sån där skjorta. Det är så spännande hur vi präglas, hur våra tankar hela tiden spelar oss spratt med en massa "hittepå". Jag hamnar där hela tiden och det kan ibland ta flera dagar innan jag inser att jag bara är fången i mina egna hjärnspöken. Tänk vad skönt med sinnesro....

Läs mer
Läs mindre

Vilken viktig insikt, Peter! 😇 Tack för att du delar så ärligt! Vi känner igen oss. 😀

Läs mer
Läs mindre
  Avbryt

Så himla bra text!! Jag förundras ofta över hur personer i min närhet kan ha nya kläder precis hela tiden! Jag köper ett par vinterskor jag tycker om och som jag vet kommer hålla länge både i modet och i kvalitet, sen har jag dem i flera år!

Läs mer
Läs mindre

Vi upplever samma sak, Annie. ❤️ Känns väldigt skönt att stå utanför modecirkusen. Sparar tid inte minst! 

Läs mer
Läs mindre
  Avbryt

Tack för en jättebra och jätteviktig text. Den inspirerade mig till följande:

Jag vill höra till utan att behöva prestera något. Utan att behöva se ut på ett visst sätt eller anpassa mig. Jag vill vara jag, och vara nöjd med mig själv. Jag vill älska mig själv för den jag är just nu. 

Många kramar

Anders

Läs mer
Läs mindre

Så fint och berörande, Anders! ❤️ Tack! 🙏

Läs mer
Läs mindre
  Avbryt

Håller helt med! Det är såå galet. Och kommer sannolikt ta minst en generation att få bort det tänket. Dock positivt att secondhand, återbruk och cirkulärekonomin vinner mark 😊.

Läs mer
Läs mindre

Ja, Bosse, precis! 👍I vissa sammanhang börjar det till och med bli modernt med återbruk och second hand! Häftigt, och det här kan gå riktigt snabbt när fler och fler väljer bort kortsiktiga trender. 

Läs mer
Läs mindre
  Avbryt

Tack för era kloka ord, alltid gott att läsa dessa inlägg.

Känner så väl igen mig i er berättelse och det är lätt att köp impulsen tar över. Slit och släng mentaliteten finns men ser också att många ungdomar köper kläder och saker på secondhand och att det har blivit populärt i dag, och det är ju mycket positivt.

Men det som slog mig är att har jag kontroll på köpimpulsen, inser snabbt vad det handlar om men… jag förstår nu att jag fyller mitt tomrum på annat sätt genom att renovera/göra om mitt kök. Har känt/känner ett stort behov av att göra annorlunda, göra något så att det blir en förändring, nått fattas mig och varför inte göra om köket… har också känt – Vad håller jag på med, men det går liksom inte att hejda mig. Vet inte vad som fattas mig? egentligen tycker jag mig ha allt jag behöver och önskar men ändå …

längtar att hitta hem i mig själv!

Kram på er Anneli och Carl

Läs mer
Läs mindre

Tack fina Gunilla för din öppenhjärtiga och viktiga delning. ❤️ Det är så här det är för väldigt många och vi känner igen det alltför väl i oss själva. När vi upptäcker detta är det dags att stanna upp och reflektera. Tack för att du påminner om det! 🙏

Läs mer
Läs mindre
  Avbryt

Jag har ofta svårt att stå emot om jag ser något som ögat gillar.Har hur mycket kläder som helst o behöver verkligen inget nytt.För sen använder jag ofta samma kläder pm o om igen.Har sällan tid o välja speciellt.Ska bli så spännande att gå kurs hos er snart.Kunna titta på olika vanor.Har försökt ha som måtto att inte köpa något nytt på ett år,men inte lyckats.Har dock inte koll på mode

Läs mer
Läs mindre

Tack Kajsa! Så ärligt och fint av dig att dela detta. Ser fram emot att träffa dig igen snart! ❤️

Läs mer
Läs mindre
  Avbryt

Nuförtiden köper jag sällan nya kläder, däremot hittar jag med jämna mellanrum något fynd på second hand. Detta med att köpa begagnade kläder, eller laga istället för att kasta, är något som jag tror hör framtiden till. Det krävs förändrade beteenden när det gäller konsumtion överhuvudtaget, vilket är något som allt fler uppmärksammar. Vi kan kalla det för Greta-effekten.

Läs mer
Läs mindre

Tack Jörgen! Det låter superbra att detta hör framtiden till. 👍Det tror vi också, är faktiskt helt övertygade om detta. Häftigt med Greta-effekten! ❤️

Läs mer
Läs mindre
  Avbryt
Kristina Rönnqvist tis, 10 sep 2019 20:42:48 +0200

Känner igen mig i så mycket av det du har skrivit, även ”tvådagars-knepet” med kläder. Fånigt nog trodde jag att killar/män var  till stor del förskonade från detta idiotiska tänk. Kan det bli bättre i framtiden? Ja, med flera Greta Thunbergs så kanske... annars ser det dystert ut. Tack för, som vanligt, tänkvärda ord.

Läs mer
Läs mindre

Jo, Kristina, även jag, Carl, har påverkats. Tack för dina fina ord om våra inlägg! ❤️

Läs mer
Läs mindre
  Avbryt

Lämna en kommentar