Månadens intention

Jag lämnade den kaotiska platsen för att finna stillheten

För ett tag sedan lämnade jag en kaotisk plats på Bali som jag hade befunnit mig på ett tag, för att förflytta mig till en annan mer stillsam. Jag var trött på alla tuppar som kacklade hela nätter och morgnar, och trafiken som aldrig sov. Jag behövde få vara ensam, men framför allt behövde jag det trygga havet.

Jag hade förflyttat mig till den mest stillsamma platsen i världen, med en sovande trafik och långt ifrån kacklande tuppar. Det blev lugnare nätter, men dagarna blev något helt annat. Jag hade lämnat den kaotiska platsen för att finna stillhet, men jag kände mig mer kaotisk inom mig än när jag kom dit.

Jag gick till havet varje dag för att finna det jag letade efter, men fann det aldrig. Det var precis som att det fanns något inom mig som jag inte ville möta, och fortsatte att undvika. Jag som hade trott att jag hade behövt havet, kände något annat nu. Havet fick mig att känna trygghet, men inte tillräckligt för att möta det inom mig. Så jag stannade bara vid havet ett kort tag innan jag lämnade det, och fortsatte leta.

Där satt jag slutligen på en restaurang, som låg precis bredvid min bungalow, på den platsen som jag fortfarande inte hade funnit stillheten. Jag halvlåg i den längsta soffa jag någonsin skådat, under ett tak gjort av äkta bambu. Under var det torrt och varmt, utanför var det regnigt och mörkt.

Jag satt och drack min färska ljumna kokosnöt, och betraktade människor från alla delar av världen som samlats på denna plats. Jag lyssnade på den behagliga musiken som strömmade ut genom högtalarna och människor som talade från sina hjärtan till varandra på språk jag inte förstod, men kunde känna i hela kroppen.

Jag skulle aldrig finna den utanför mig …

För första gången satt jag kvar, och mötte allt jag inte hade velat möta. Jag mötte alla de problem jag hade undvikit, och som hade skapat kaoset inom mig. Jag mötte alla känslor, som jag tidigare inte velat känna.

Det spelade ingen roll hur mycket jag försökte springa ifrån dem, för de kom alltid ikapp. De som hade kommit ikapp och blivit så tydliga vid havet, och som jag ville fortsätta undvika. Men där och då mötte jag allt, och jag kände ett större kaos och obehag inom mig än någonsin.

Men när jag tillät mig själv att möta allt precis som det var, så blev det efter ett tag övergående. Alla de obehagliga känslorna övergick till allt mer behagliga känslor, och de kaotiska och olösta problemen började lugnas ner och lösas.

Där satt jag plötsligt när Fast Car med Tracy Chapman började strömma ut genom högtalarna och kände ett totalt lugn inom mig. Låten fick allt annat runtomkring mig att försvinna. Det hade slutat att regna. Mörkret hade börjat ersättas med försiktiga solstrålar, och värmen hade förflyttat sig hela vägen utanför.

Jag betraktade kvinnan som fortfarande satt bredvid mig, som hade slutat tala från sitt hjärta till sin mans på ett oförståeligt språk, och låg nu sovandes i hans knä. Jag satt oföränderligt på min plats, och behövde inte förflytta mig.

… utan inom mig

Jag påmindes plötsligt om de där orden som min vän hade skrivit till mig när jag befann mig på den allra första platsen på Bali. De orden hon skrev till mig när jag inte ville lämna platsen, för jag var rädd för att stillheten skulle försvinna.

Ingenting kan försvinna, för det finns inom dig och inte utom dig”. Det var de orden som fick mig att lämna den första platsen och många efter det, men som jag sedan hade glömt bort. Det som istället hade fått mig att börja leta efter stillheten på fel platser.

Det var först då jag förstod att det inte spelade någon roll var jag befann mig i världen. Jag kunde befinna mig på den mest stillsamma platsen i världen, men ändå känna mig kaotisk inom mig.

Den var först när jag skulle möta kaoset inom mig, som jag skulle finna stillheten. Den jag hade funnit igen. Inte i ensamheten och vid det trygga havet – utan i mitt hjärta på en levande restaurang.

Slutligen tänkte jag på den där kaotiska platsen jag hade lämnat för ett tag sedan, för att jag behövde finna stillheten, och som jag plötsligt kunde sakna. Jag förstod att det inte var något fel på den platsen – tvärtom! Det var platsen som aldrig sov, men jag kände ändå mer stillhet där, sedan jag mött kaoset inom mig.

Det var den platsen jag återvände till några dagar senare. Tillbaka till den kaotiska platsen – och till mitt hjärta.

Månadens intention

Den här månaden vill jag fortsätta återvända till den där platsen där jag kan finna lugnet, som bara finns inom mig. När jag börjar tro att lugnet har försvunnit och att jag behöver förflytta mig till en annan geografisk plats, så ska jag påminna mig själv om att det lugnet jag letar efter bara finns inom mig.

Försöker du också finna lugnet, men har svårt att finna det? Kanske tror du att du kommer finna det sen, bara du åker på den där solsemestern, gör klart det där projektet på jobbet, när huset är färdigrenoverat, eller om du bara får vara ensam?

Det lugnet du letar efter finns inte utanför dig, utan i ditt hjärta. Det kan aldrig försvinna, utan det finns alltid inom dig. Det finns innanför alla de känslor du flytt från, och inte velat möta.

Låt oss finna och behålla det där lugnet tillsammans den här månaden, genom att leta efter det på rätt ställe och påminna oss själva om att: “Lugnet finns inom mig, inte utom mig”.

 

Med all kärlek,
Madeleine