Månadens intention

När jag fann den där tryggheten

Jag minns alla bilresor på de långa mörka vägarna. När jag satt bakom min pappa och You Make Me Feel med Bonfire strömmade ut genom högtalarna. Som sedan ersattes med Still Loving You med Scorpions. Sedan United med Judas Priest. Låt efter låt. Band efter band.

Där satt jag och kände en trygghet som jag inte hittade någon annanstans. Den jag bara fann där. Den jag alltid ville känna. Det som behövdes var min familj, en lång bilresa och 80-tals hårdrock. Från och med då började jag älska dessa bilresor. Det var där jag ville vara. I den tryggheten.

För att kunna känna den där kärleken

För då kände jag att min pappa kände kärlek. Då kände jag att min familj kände kärlek. Då kände jag att alla kände kärlek. Från och med då började jag ständigt leta efter den där tryggheten.

Jag fortsatte leta efter den …

Där satt sedan mitt fjortonåriga jag i alla pratlösa telefonsamtal på kvällarna med min första pojkvän där musiken istället fick tala. Där satt han i ena änden och spelade When The Children Cry med White Lion och I Remember You med Skidrow på sin gitarr och jag satt i andra änden.

Jag hade återigen funnit den där tryggheten – den jag kände tidigare. I de där telefonsamtalen som aldrig avslutades, för att jag höll fast vid dem av rädsla för att tryggheten skulle försvinna.

När jag väl fann den var jag rädd för att förlora den

Jag började leva för andra – för tryggheten och relationer. För jag hade lärt mig att det var samma sak. Att jag bara kunde finna den där tryggheten i relationer. Den jag fann för första gången under en lång bilresa bakom min pappa. Den jag efter det var så rädd för att förlora.

Jag gjorde därför allt för att finna och skapa de där stunderna av trygghet. Och om jag inte gjorde det kände jag mig otillräcklig och misslyckad.

Jag levde för den …

Jag gjorde allt för att inte förlora den där tryggheten – genom att hålla fast vid mina relationer. För om jag skulle förlora den – skulle jag inte vara någon eller ha något kvar.

… och inte för mig

Ju mer jag levde för andra, desto mer försvann jag. Jag började välja bort mig själv. Mina vänner. Likasinnade människor. Riktiga möten där hjärtan talar till varandra. Äventyr som är en del av min inre resa – kraften till att bli den jag är. Även mitt skrivande.

Hela mitt liv handlade om de där kärleksrelationerna. Jag gjorde allt för dem. Jag anpassade hela mitt liv efter dem – och gjorde allt tillsammans med mina pojkvänner.

Jag förlorade mig själv

Till slut gjorde jag ingenting för mig själv, med mig själv eller någon annan. Jag kunde inte längre finna och skapa den där tryggheten – och jag kände mig mer otillräcklig och misslyckad än någonsin. Trots det kunde jag inte släppa taget. Så jag höll fast vid det som slet sönder mig. Vilket fick mig att slutligen känna att det inte fanns något att leva för längre.

Det du är mest rädd för, är rädslan själv.
Human Awareness

När jag förstod att tryggheten inte fanns i någon annan

För en vecka sedan satt jag återigen på en sådan där bilresa. Den här gången med bara mamma. Med samma musik. Med samma trygghet. Med samma kärlek. Den här gången inte bakom min pappa – utan i mitt öppna hjärta.

För första gången förstod jag att den där tryggheten och kärleken inte var beroende av någon annan – och hade aldrig varit. Den fanns i mitt hjärta.

Jag ville möta rädslan …

Det var då jag förstod att jag alltid hade varit så rädd för att förlora något som egentligen aldrig kunde försvinna. För den tryggheten jag hela tiden hade trott funnits utanför mig, hade hela tiden funnits inom mig.

Det var även då jag förstod att det inte hade varit att förlora den där tryggheten som jag varit mest rädd för, utan för rädslan själv. Den rädslan som hela tiden egentligen hade handlat om övergivenhet. Jag var så rädd för att bli övergiven att jag inte vågade välja mig själv och leva för mig. Istället höll jag hela tiden fast vid relationerna – som jag egentligen behövde släppa taget om mest.

… för att bli fri

Där satt jag slutligen, för en vecka sedan under en lång och ljus bilresa, och kände återigen den där tryggheten och kärleken.

Där satt jag och längtade efter att få fortsätta möta den där rädslan, för att kunna bli fri. En längtan större än någon annan jag tidigare känt. Den rädslan jag redan hade mött, men behöver möta om och om igen.

Den här månaden vill jag fortsätta göra det. Fortsätta möta det som har begränsat och styrt mig och mitt liv så länge. Jag vill möta det som jag är mest rädd för – rädslan själv. För att jag ska kunna börja leva för mig – och inte bara för andra. För att jag ska kunna börja leva i mitt öppna hjärta.

Jag vill att du också väljer DIG och DITT liv denna månad. Att du möter de rädslor som får dig att hålla fast vid sådant som antingen begränsar dig eller får dig att välja bort dig själv och ditt liv.

För ibland är det så att det du håller fast vid mest, egentligen är det du behöver släppa taget om allra mest.

Påminn dig själv varje dag att det du är mest rädd för, är rädslan själv. När du möter den där rädslan så kan du göra en förändring – och det är först då du kan bli fri.

Vad är du rädd för?

Vad håller du fast vid, som du egentligen behöver släppa taget om?

Med all kärlek,
Madeleine


🌟 Gillade du det du läste och vill ta del av ännu mer? 🌟

» Anmäl dig till vårt nyhetsbrev HÄR!


Vad är månadens intention?

Månadens intention har skapats för DIG för att DU ska få vägledning och på så sätt kunna ta steg framåt, för att förändra och ta makten över ditt liv.

» Läs mer om vad månadens intention kan göra för dig!

» Här läser du de tidigare månadsintentionerna